Vasa Ordens historia

Bakgrund

År 1830 lämnade ett mindre antal svenskar Sverige för det stora landet i väster och 1840 upphävdes lagen som förbjöd svenskar att för alltid lämna fosterlandet.

Målet för många var Minnesota vars vackra natur med skogar och sjöar starkt påminde om hemlandet. 1850 började den stora utvandringen från Sverige då bl.a. 16 personer från Ljuders socken lämnade sina hem och påbörjade den farliga färden över det stora havet. Omkring 1910 hade ca 665 000 svenskar utvandrat till det nya landet i väster och fram till år 1930 hade ytterligare 500 000 svenskar utvandrat. Av dessa valde ca 200 000 att senare återvända till Sverige.

Bildande

På 1890-talet diskuterade svenska sjukhjälpsföreningar i Connecticut en sammanslutning. Den 29 september 1895 inbjöd George K. Rose intresserade till ett möte i sitt hem i New Haven och den 2 november 1895 inbjöd föreningen Vega i New Britain samtliga föreningar inom staten New Haven till ett möte den 18 februari 1896 i syfte att uppnå en sammanslutning som bland annat skulle:

- Arbeta i slutna eller hemliga föreningar

- Styras av en Storloge

- Utarbeta stadgar

Sex föreningar hörsammade inbjudan: Vega, Norden, Vikingen, Kronan i Middletown, Svea och Kronan i Danbury. Huvudpunkterna i inbjudan stadfästes. En kommitté valdes att utarbeta stadgar och ritual: Sex sammanträden hölls varefter man kallade till möte i New Haven den 18 september 1896 för sammanslutning. Två föreningar hade nu dragit sig ur, nämligen Svea och Kronan i Middletown.

Vid organisationsmötet den 18 september 1896 deltog 13 delegater från de fyra föreningarna Vega, Norden, Vikingen, Kronan i Danbury. Den 18 september 1896 stiftades vår Orden och Nils Pearson blev vår förste Stormästare. Organisationens namn blev Vasa Orden av Amerikas Förenta Stater. Stadgar och ritual godkändes och ordens ändamål fastställdes. Namnet Vasa Orden av Amerikas Förenta Stater föreslogs av den förste Storlogesekreteraren George K. Rose.

Bakgrunden till namnet Vasa förklaras i en gammal text med: ”Likt den förste av den stolta Vasaättens konungar, söka vi här att ställa ett högt och ädelt mål framför oss”.

Distriktslogen Connecticut Nr 1 instiftades med C. W. Malmquist som distriktsmästare och George K. Rose som distriktssekreterare. En kommitté tillsattes också för att organisera en Storloge och den 30 mars 1897 hölls det första Storlogemötet.

Ytterligare två föreningar hade nu dragit sig ur, nämligen Vega och Vikingen. Man var orolig för att deras kassor skulle övertas av Vasa Orden av Amerikas Förenta Stater.

Kvarvarande föreningar var nu: Norden Nr 1, instiftad den 1 mars 1883 och Kronan Nr 2, instiftad den 1 december 1896.

Vid storlogemötet beslöts:

- att inkorporera Vasa Orden av Amerikas Förenta Stater under staten Connecticuts lagar och anhålla om stiftelseurkund samt

- att C. W. Malmquist gavs i uppdrag att utforma emblem, ordensmärken och charterbrev.

Vid det andra Storlogemötet år 1899 registreras ”Storlogen av Vasa Orden av Amerikas Förenta Stater”.

Vasa Orden av Amerika i Sverige

Sedan år 1913 äger vår orden rätt att bilda distriktsloger och lokalloger i USA, Canada och Sverige. 1935 ändrades vår ordens namn till Vasa Orden av Amerika.

Verksamheten ökade kraftigt och 1929 hade Vasa Orden av Amerika vuxit till att omfatta 438 lokalloger. Idag finns cirka 200 lokalloger kvar. I Sverige stiftades den första lokallogen 1924 i Göteborg och Skånes första lokalloge blev Logen Skåne nr 570 som bildades år 1931. År 1933 instiftades Distriktslogen Sverige nr 19. Antalet loger växte därefter i dåvarande Distriktslogen Sverige nr 19.

(ovanstående text är kopierad från Distriktslogen Södra Sverige Nr 20 www.vasaorden.se)

Logen Tomelilla Nr 631

Instiftad den 24 januari 1954 och blev då den åttonde lokallogen inom DL 20.
Tio chartermedlemmar var närvarande vid stiftandet, som leddes av Distriktsmästare Ove Ström och distriktstjänstemän.
Till logens förste ordförande valdes Hjalmar Påhlman.